Mimmi

Imorgon ska jag vikariera på ett dagis. Vi ska dansa regndans och jag undrar hur det ska gå med mina skor =S
Idag blev de blöta igen, trots att det inte var lika mycket slask.

Och sen ringde de om ett annat jobb som jag ska på intervju på på tisdag. Bakerimedarbetare var det.
Hoppas jag får det, för det vill jag nog hellre ha.


Mina linser är fucked just nu så jag tänkte ta ut dem och kanske gå och lägga mig. Måste ju upp tidigt imorgon och åka en lång lång väg till jobbet. Jag är rädd.. Jag kommer inte att förstå de små barnen och de kommer inte att förstå mig. Haha. Håll tummarna i alla fall. Det är ju bara för imorgon.. typ.

En sak är jag arg över.. eller flera.
Jag är arg för att varenda morgon så väcker byggubbarna mig med sina enorma maskiner som tutar och har sig.
Jag är arg för att de snöade idag och att allt sen blev till slask. Det är omöjligt att gå den så kallade stigen ner till tunnelbanan när det är så här. Den är hal, plaskig och stenig. Plus att mina skor läker in vatten. Jag skulle behöva ett par stövlar kanske..

Sen försökte jag vara smart idag. Jag drog till Eiksmarka och kollade varifrån jag skulle ta bussen imorgon. Sen då jag skulle hem igen tänkte jag som sagt vara smart och gå längst fram i tåget. På så sätt skulle jag hamna längst fram på perongen och inte behöva plaska lika mycket i slasket.
Men vafan! Jag åkte ju åt motsatt håll den här gången. Så då hamnade jag ju längst bort på perongen i alla fall, och det var bara att plaska på.. Så när jag kom hem chippade det under mina sockar då jag tog av mig skorna.

Tack och lov har vi golvvärme på toan så det golvet agerar just nu en annan variant av skotork åt mina skor.

Imorgon ska jag på intervju ute i Baerum. Det är rena rama kringelikrokarna på att ta sig dit. Bara för att tunnelbanan dit ut är stängd.
Jag hoppas på jobb där ändå. Jag ska bli en bra lektant!
Nu är det ju bara jag som är utan jobb..

Jag känner mig som en riktig hemmafru just nu.
Efter att två av mina kära sambos försvann på träning, började min mage kurra. Så jag stekte upp lite pyttipatta med stekt ägg till. Mums. Sen diskade jag och gjorde så fint efter mig (och efter de andra..)
Sen kom Johan hem. Och jag erbjöd mig laga mat åt honom också.
Sen diskade jag igen..

Och så var det dax för Johan att fara på träning, och jag bestämde mig för att göra en matlåda till honom imorrn, då det blev över en massa makaroner.
Sen diskade jag igen..

Disk disk disk.
Gudnåde den som stökar ner i vårt kök nu!

Idag har jag hunnit med att uträtta några ärenden. Jag har sprungit på banken, proffice, stan, sökt jobb..
Nu ska jag skriva ett nytt personligt brev och skicka in till en barnehage (dagis).  Det vore mysigt att jobba med barn, men jävligt slitet iofs. Men jag vill!

Okej, nu skiter jag i detta. Jag vill ha ett jobb där jag kan känna mig trygg och veta vad jag gör. Jag vill inte vänta 2 månader innan jag kan känna det.
Jag ska söka nytt jobb! Usch vad jag har ångest.

För övrigt så har det hänt en fantastisk grej. Jag vet att Johan blir sur om jag säger det här, men det måste bli sagt.
Igår trodde jag inte mina ögon då jag stod inne på toaletten för att sminka mig. Jag blev så paff så att jag t.o.m glömde bort vad jag gjorde och glömde bort att måla mina övre ögonfransar..Haha.
Johan kommer in, väldigt morgontrött och mumlar att han måste kissa. Han har aldrig velat gå på toa framför mig under vårat 1 år långa förhållande. Han har stenvägrat och tycker att det är jätteäckligt. Speciellt om tjejer kissar..
Men igår skedde det. Och i morse igen!
Jag är så stolt!

Ni vet ju vad man säger. Man är inte ihop på riktigt om man inte kan gå på toaletten tillsammans.
Så ja, nu är vi äntligen ihop på riktigt!

Idag är det söndag.
Johan kokar ägg åt mig och spelar samtidigt på en gitarr
Desse borstar tänderna
Micke is nowhere to be seen
och jag sitter och halvsnorar ur ena näsborren samtidigt som jag kollar in bloggar.

Det är dimma ute.
Undrar vad som händer idag.

Okej, så här ligger det till just nu. Tågresan gick bra. Lite för lång givetvis men vi dog i allafall inte.
På måndagen hade jag en intervju som jag gick på och jag fick jobb direkt. Så nu jobbar jag på Teleperformance åt Tele2. Jag ska svara i telefon, svara på frågor, hitta svaren på deras enorma datasystem och även förstå vad det är de säger till mig. Mitt norskaförstående är ju inte helt så perfekt.
Jag har bara haft upplärning än, så jag har inte hunnit komma igång på riktigt än..
Jag är lite osäker dock på om jag vill vara kvar där.Det är egentligen absolut inget jobb för mig. haha. Kanske söker mig bort därifrån lite senare..


Till en början bodde vi ialla fall i en lägenhet utan varken element eller kyl/frys. De andra kom på att de skulle börja träna på kvällarna. Det gjorde inte jag,och fick sitta själv i den lilla lägenheten om kvällarna och frysa. Då var mimmi inte glad, och ville mest bara åka hem.

Nu är mina kära sambos och tränar igen. Jag kom hem från jobbet för en timma sedan och då var de inte hemma så de kommer väl hem snart och lagar mat till mig hoppas jag;) jag orkar inte.. Jag är trött,ont i ögonen, huvudet och håller på att bli förfkyld. Snart dampar jag nog också snart lös på den här datorn. Bärbara datorer gillar jag inte. Mellanslagstangenten fungerar bara med våld tex..

Anyway. Idag är det lördag och jag är sugen på att sticka till något badhus faktikst. Det var längesedan. Hoppas någon vill följa mig

Nu ska jag ta en ipren, ta ut linserna fort som fan och lägga mig ner och sova en stund.
Au revoir!


Jag vet,knasigt inlägg.

Yeeeha! Internet fungerar äntligen och vi har Äntligen fått flytta in i lägenheten.
Man förstår inte hur handikappad man verkligen är utan internet.

Hmm, ville bara titta in här och säga hej. Jag skriver mer sen om hur allt är och har varit. Ikväll ska vi förmodligen hem till Jens och Amanda och chilla med en öl i handen. Det blir  nog kempegreit! ;D

Tjao så länge :)

Att det ska vara så jobbigt och svårt att packa. Mina kläder får knappt plats. Johan säger att jag är alldeles för överdriven med min packning. Det är jag inte alls det. Bara för att han är kille och bara behöver ha med sig ett par byxor, en tröja och ett par skor. Han har klämt in sina kläder i en ryggsäck. I en likadan ryggsäck har jag packat ett mackjärn, några böcker och min necessär. Typ det som får plats.. Hur har han lyckats trycka ner typ Allt han behöver med sig i sin?

Slutresultat. En resväska, en "stor" ryggsäck och min väldigt rymliga handväska
Det blev just så pass. Undrar hur jag ska göra då jag ska åka hem igen. Jag får försöka hålla mig borta ifrån shopping =S

Nu är det sängen. Jag däckar snart.
Znark

Imorgon är sista dagen på jobbet. Imorgon åker jag till Norge.
Idag införskaffade jag mig det sista som jag behöver. Jag hade en inköpslista men den försvann, totalt spårlöst. Som tur var kom jag ändå ihåg det mesta.

Ibland är det nästan som om jag har gått och blivit senil. Lappen vet jag inte vart jag la den. Det enda jag minns är att jag höll den i handen då jag gick ut till bilen, mamma frågade om jag hade med mig min inköpslista. Jaja, svarade jag och frågade om hon hade med sin. Sen då vi väl är på stan så kan jag inte hitta lappen. Och den låg varken hemma eller i bilen heller. Sen hände det en massa andra grejer. Jag var helt säker på att jag till slut skulle råka snatta av misstag.
Det har varit en wierd day.

Jag har tänkt på Tingeling också. Jag frågade mamma vad de hade tänkt göra och försökte hålla borta tårarna. Det gick inte, så det slutade med att både jag och mamma satt och grät och skrattade om vartannat.
Jag orkar inte ta itu med det där, så de får fixa allt det jobbiga när jag har farit. Jag vet att det låter lite dumt, men jag pallar verkligen inte.

.

Idag har jag fått smakprov av vad vinterhalkan kan göra mot en. Igår gick det upp för mig att min bil inte hade abs-bromsar. Jaha, det var ju kul! Tänker tillbaka på då jag var på halkbanan och försökte parera ett hinder genom att styra och bromsa med en bil utan abs. Det gick inte så bra med andra ord.
Och så idag, då jag skulle svänga till höger in till gatan hos mig, ville inte riktigt min bil hjälpa till, tack vare halkan då.. Jag fortsatte en liten bit rakt fram.
Men det var lugnt, jag hamnade bara nästan av vägen. Jag har väl skills. haha

Och så kom snön...

Igår hade vi vinkväll hemma hos Linn. Jag som egentligen inte klarar av vin tvingade ändå i mig ett glas, i hopp om att bli lite lullig. Tyvärr så blev det ju inte så. Men det var mysigt ändå. Jag hade trevligt och jag älskar mina vänner. Hur ska jag klara av att vara utan dem så länge? Verkligeheten har börjat ta tag i mig nu känner jag. Jag ska faktiskt vara borta ett tag och jag kommer att sakna mina små krabater här hemma. Ni har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är ni som gjort mina dagar sådär extra bra genom att finnas runt omkring mig, och jag skulle inte vilja byta ut er för allt i världen! Tack för att ni står vid min sida
Från djupet av mitt hjärta, Jag älskar er!

Ibland lönar det sig med att ha ett städjobb. Idag hittade jag en ensam 50lapp på golvet som jag var nära att sopa upp. Lite försiktigt tog jag upp den, tittade mig omkring och stoppade sedan ner den i min ficka. Hurra! 50 kronor rikare är nu jag!

Jag fick just en inbjudan på hotmail om en utförsäljning på Jarlaplan i helgen, med märken från en massa kända designers. Jag vill dit! Kläder, skor, smycken, solglasögon, accessoarer, you name it! Allt finns! Och jag vill dit och frossa! Upp till 80% rabatt!!
Varför bodde jag inte i stockholm?

Jag är arg!
Ända sedan september så har jag haft "mens" med en veckas mellanrum. Alltså, jag har mens en vecka, fri en vecka, mens en vecka, fri en vecka osv osv.
Jag blir arg!
Jag som tyckte att det var så skönt att äta de här p-pillrerna. Jag vet att jag dragit igenom det här förr. Men de första tre månaderna efter jag började med dem, var mensen lite ojämn. Det var precis som det skulle vara med andra ord. Efter tre månader skulle jag ha vant mig vid dem. Och det gjorde jag, trodde jag. Jag hade ingenting i somras och trodde verkligen att jag skulle bli en av de lyckliga som aldrig har mens, eftersom jag ändå blöder så lite. Men så helt plösligt fick jag den igen. Och nu har jag det jämt, och jag som förr nästan aldrig hade mensvärk, har ännu mer nu.
Jag blir skitarg!
Då det ändå är så jävla lite mens som jag får, så kunde jag inte få skippa de här sju helt meningslösa dagarna?
Så, nu har jag sagt mitt. Jag vill bara få ur mig det här för jag är så ARG!

Det börjar kännas mer och mer bra det här med Norge. Nu har jag ännu en intervju då jag kommer ner, och i mailet hon skickade lät det som att det fanns goda möjligheter till att kunna hjälpa mig med ett jobb. De hade flera andra ställningar lediga så mina chanser var goda skrev hon. Det känns ju lite lugnande i alla fall.
Jag kan inte fatta att vi åker ner om en vecka! Det är en bara en vecka kvar nu. Jag tror inte riktigt att jag har fattat det, och att vi ska vara borta till mars. Alla säger att de kommer att sakna mig, och jag fattar ingenting. Vadå sakna mig? Ska jag fara någonstans? Ska jag vara borta länge?
Fast jag tror nog att det är för att det är jag som ska resa och inte dem. Hade det varit någon av mina vänner som skulle resa iväg, då hade jag nog tyckt att det var jobbigare. För jag ska ju iväg på nya äventyr, de stannar kvar här. Det är nog svårare att bli lämnad än att vara den som lämnar.