Kissekatt

Jag tycks bara blogga med en veckas mellanrum. Men när mitt liv blir lite mer intressantare så bloggar jag nog mer.
Igår till exempel blev vi med katt, men lika snabbt som vi blev det, blev vi även av med den.
Faktiskt så missade vi hela Två chanser på katt.
På morgonen ringde vi om en kattannons på blocket som nyligen lagts ut. Nej då var vi tydligen 5 min för sena.

Då jag kom till jobbet så berättar mina kollegor att det har strosat omkring en svart katt ute på innergården i ett par dagar nu och den var jättehungrig. Han hade inget halsband och vi kunde inte se om han var öronmärkt. Ingen av grannarna visste vem som ägde den och efter några om och men ringde jag David som fick komma och hämta den. Vi tänkte att vi tar hem den, ger den mat och värme, tar den till en veterinär och ringer till polisen och meddelar att om någon saknar en svart katt så finns den hos oss. Sätter upp lappar osv. Hör ingen av sig, så tar vi hand om den.
Men en granne kom förbi bara en halvtimma senare och berättar att hon troligen hittat ägaren, en väldigt konstig gammal gubbe. David trodde att han var alkis. Han kände inte ens igen sin katt utan var tvungen att kolla om märket i örat först.
Jag som blev så kär i katten!