Mimmi

D utsatte mig imorse för det värsta skämtet man kan utsätta mig för. Han tyckte det var jättekul tills han insåg att jag faktikst, i panik började gråta. Jävla idiot till karl!
Han lurade mig om att det var en jättespindel under sängen jag låg i, och i panik kastade jag av mig täcket och rusade upp. Jag såg ingenting eftersom jag är halvt blind och inte hade glasögonen på mig. Och tur det kanske. För det låg nämligen en FEJKspindel under sängen som han FEJKmosade med papper. Och tror ni inte att den jäveln kommer emot mig (precis som pappa brukar göra) med papperet!! Jag gallskriker och försöker komma undan. Hoppar upp i sängen igen och försöker gömma mig under täcket. Han sliter upp täcket och kletar det äckliga papperet på mig. Paniken sprider sig och jag börjar störtflänna för att jag är så rädd!
"Men mimmi, gråter du? Jag skojade ju bara. Det var inte på riktigt" MEN VAD TUR DÅ!

Jag känner mig fortfarande lite illa till mods. Fejkspindeln ligger kvar någonstans bakom sängen och ruvar. Även fast den är fejk så är det läskigt. Och jag har ingen aning om hur den ser ut. Tänk om jag glömmer bort att den ligger där och plötsligt hittar den. Då får jag ju garanterat en hjärtattack och dör! På riktigt!
Och då är det ingen som kommer att märka något. För nu är jag helt själv i lägenheten. D åkte för några timmar sedan och kommer inte tillbaka förän om nio långa dagar..

Dagen började inte bra.
''Jag känner för att gråta'', sa jag till D då vi fortfarande låg i sängen.
Och det var just det jag började göra också. Helt utan anledning så började tårarna strömma nerför mina kinder.

På jobbet ville jag också gråta men höll masken.
Sen till råga på allt så fick jag blodsockerfall eller något, för jag kunde inte stå på benen. Hela kroppen började skaka och det ville inte gå över. Så jag blev hemskickad. Känner mig fortfarande lite snurrig i bollen.
Ringde mamma då jag kom hem och fick gråta lite över telefonen. Skönt.
Jag behövde gråta. Har känt i flera dagar att det var på gång.

Är det novemberdepressionerna som spökar tro..

Och som pricken över i:et. D åker till Spanien imorgon och lämnar mig ensam kvar här. Toppen. Jättekul. Verkligen. Ser fram emot ett par ensamma dagar/nätter.  

Aldrig en helg ledig. Jobbat/jobbar även denna helg, och har just kommit hem från en, om jag får säga det själv, jäkligt bra jobbfredag. Vi var fem stycken ute i serveringen för en gång skull och det var riktigt skönt.
Nu tänkte jag gå och lägga mig och vakna upp pigg och kry för ännu en jobbdag imorgon.

Gårdagen var jag föresten ledig och spenderade dagen tillsammans med Hanna och Evin :) Mycket mycket trevligt!

På söndag var det ju farsdag! Skulle helst av allt vilja glömma den dagen för det gick åt HELVETES JÄVLA SKIT dåligt på jobbet. Stress stress stress och bajs bajs bajs! Men det var inte det jag tänkte skriva egentligen.
Det jag ville skriva var ett stort fet Grattis till min kära far!
Kan inte tänka mig en bättre pappa än min pappa! Och ledsen är jag över att jag inte får träffa honom lika ofta numera.
Pappa! Jag saknar dig och jag älskar dig! Puss!

Jag står inne på toaletten och ska ta av mig linserna, toalettfönstret är öppet och jag ser att två killar kommer ut från grannhuset, och sen hör jag hur någon skriker "UUUT! UT! DET BRINNER!
Men lägg av med att jävlas, tänker jag, kl är halv två på natten. Folk sover! Men sen hör jag att de ringer efter en ambulans. Inget skämt med andra ord.

Några minuter senare står hela 6 brandbilar, 3 ambulanser, 2 polisbilar och 3 akutbilar utanför vårt fönster med blinkande blåljus. Tydligen så hade ett bråk urartat där en kvinna tänd eld på en man.
I vårt grannhus! Sjukt