Har ar jag

Befinner mig just nu pa resedagboken.se i stallet
Orkar inte skriva pa tva stallen

Vi finns pa Johan_Mimmi


Snart flyger vi

Jag småpackar lite. Verkligen småpackar. Min packning består mest av bikinis känns det som.
Jag har insett mitt problem. Som tjej packar man alltid på sig mer än man behöver (i klädväg om man ska resa någonstans) Och i slutändan så använder man ändå bara typ ett plagg under hela tiden. Så vad är poängen med att envisas med en tung packning som bara pajar sönder ryggen, om man ändå inte ska använda det man packat ner i den?
Så den här gången säger jag åt mig själv på skarpen och min packning består nu nästan bara av luft. Det är bra. Jag känner mig stolt över mig själv.
Bäst att nästan inte ha någon packning alls när man åker ner. För när jag åker hem, då kommer den att vara full min ryggsäck. Det ska jag se till


Fan, nu åker vi snart! Jag kommer att spy av nervositet på planet. För nu börjar jag att vara nervös.


Snart lyfter vi

Hmm, jag förstår inte vad det är blogg håller på med. Måste jag flytta min blogg nu snart eller vad?

4 jävla dagar kvar till Vietnam! Och jag är rååpepp! Igår/idag satt jag och kollade in ställen man kunde besöka during this trip.
4 dagar kvar!! Jag längtar ihjäl mig ju!

 image433image432image434

hoho

jag testar..

Skratt/filmkväll

Trevlig liten fest/utgång igår. Det gör jag gärna om :)
Ikväll ska vi till Danne och se film med "krapparna" Jag har saknat att få ont i magen av krickans alla dåliga skämt. Så underbart att få ha sina vänner runt omkring sig igen!

Tonight's the night

Ikväll är det party party hos matildus i hennes nya lägenhet.
Sedan ballen gissar jag. Gaah! Vad ska jag ha på mig??
image431

Blablaaa life is a bitch, but you will never get used to it

Johans broder sitter och lyssnar på en låt som vi hade som uppvärmningslåt till vår morgonskola..
Jag kan inte fatta att det gått ett år sedan vår föreställning. Nu är det nästa årskulls tur att få vara med om det roliga. Tiden går så jävla snabbt, och just nu så önskar jag att den kunde gå liiite saktare så att jag får tid att tänka på vad det är jag vill göra med mitt liv, vart jag vill bo, var jag vill jobba och med vad..
Nu är det Vietnam som står på nästa punkt i mitt liv. Det känns som om alla Norgepengar försvinner i och med den. Det som skulle bli så billigt, blev inte alls billigt i och med att vi måste även fixa visum, boka hostel för första sex nätterna (som var jävligt billigt men ändå) boka resor mellan Skell - Sthlm tur och retur, bangkok -hanoi / Ho chi minh - bangkok. Samt en massa andra kostnader som man måste lägga ut under resans gång.
Jag som tänkte leva lite på oslopengarna under sommaren, och sen skaffa mig något jobb. Hur mycket pengar kommer jag att ha kvar? 

Men jag ska väl inte klaga eller vara olycklig. Jag borde vara glad över vad jag gjort. Glad över att jag fick vara med i vår föreställnig, glad över att jag åkte till norge och jobbade, glad över att jag och johan ska åka till Vietnam en månad. Glad över de saker jag fått uppleva.
Men istället för att vara just glad, är jag olycklig. Olycklig över att den tiden är förbi och att det snart känns som om min biologiska klocka ska börja ticka ifrån mig.. Jag måste bestämma mig NU vad jag ska göra i framtiden känns det som!

Men stolt är jag i alla fall över vad jag gjort i livet. Ja, inte allt kanske, men det mesta
Stolt, men kanske lite glad i alla fall =)

Hos Linn1

image430

Vi såg kanske lite tjocka ut men söta som fan

Nu sitter jag hos Linn och bloggar lite medan hon tar en dusch och jag väntar på de andra.
Vi ska kosa oss ikväll. Det var ju ett halvår sedan sist vi var här och gjorde det.
Och jag är grymt sugen på chips! Jag hoppas att jag någon gång ska kunna bota min chipsolism
Men inte än..

Hallåå, örnen har landat

Yes, nu är jag back in skell. Känns som om jag aldrig lämnat denna håla och att jag de senaste 6 månaderna varit bosatt i en annan stad, ett annat land. Men nu är jag här. I två veckor till. Sedan far jag och Johan till Vietnam/Bangkok.

Sen så undrar jag bara hur många fler ungdomar som ska måsta dö här? Folk dör ju som flugor här i stan. Och hur kul är det när man i en sådan här liten stad, antingen känner personen i sig, eller att en kompis kompis känner personen?