Mimmi

Nu har jag ännu en arbetsintervju i Norge, vilket känns ännu mer great. Jag vill ha, jag vill ha jobb!

Det blev en fika på Waynes med Ewe idag. Jag berättade om mina tankar om sterilitet, konstiga människor, om Norge och om mina alltid så skumma drömmar. Och Ewe berättade om sina saker.
På tal om de här drömmarna, som johan har beskrivit som en mix av allt som jag någonsin sagt, hört, gjort och upplevt i livet, helt osamanhängande med andra ord. I förrgår natt drömde jag tex om vår katt som hade fått in en råtta i röven. Mamma drog ut den i svansen och den var alldeles slemmig. Den levde i alla fall och mamma blev jätterädd och släppte taget. Sen drömde jag att jag låg i ett badkar med Casper från Arvingarna.. vi skulle skaffa barn. Hmm, ibland har jag undrat om mina drömmar betyder någonting. Men jag har kommit fram till att de bara är helt spårade och inte kan betyda ett skit.




Jag börjar bli lite orolig inför Norge. Eller för att inte få ett jobb. Tänk om de där människorna jag ska på arbetsintervju för inte tycker att jag passar för jobbet. Vad har jag då som är riktigt nära till jobb? Lilla jag som är så oerfaren, vad har jag för jobberfarenheter? Inga! Nästan. Hjälp!

Jag som hade tänkt hinna visa min partoutfit i fredags. Men det blev för stressigt så jag ger er en nu.
Trevligt hade jag då i alla fall. Alla från vårt gamla tjejgäng från skolan var där så då blev allting lite extra roligt :)
Kvällen slutate lite olyckligt dock, men det löste sig tack och lov.
Men Johans kväll igår var snäppet värre. Haha

Det här går ju som en hejsan. Nu har jag en ny layout. Tihi!

Nu har jag fått ont i huvudet också. Jag fryser och har suttit allt för länge vid datorn. Dålig kombination. Sen har jag kletat in absolut torr under armarna. Jag vet att man egentligen ska göra det en dag i förväg, så att det ska verka ordentligt. Men det här var kris. Andra outfitplaner med andra ord.

Nu ska jag gå och göra mig klar
pouss 

Hanna hade bjudit med mig på Gina Tricots Vip- kväll igår. 20 % på allt, så jag var bara tvungen att hitta mig något.
Och se på fan. Jag hittade den där röda dröm tshirten som jag fantiserat ihop. Så den och en mörkblå lång stickad myströja köpte jag. Jag känner mig nöjd.

Sen tog vi en kaffe/choklad på Waynes och bara pratade. Jag har verkligen saknat det där. Kvalitetstid med vänner. Det är inte ofta det händer nu för tiden. Man blir aldeles för låst när man har pojkvän. Jag måste kanske be om ursäkt till alla mina vänner för det. Men de har också pojkvänner och beter sig likadant. Så det jämnar ut sig. haha

Norge närmar sig med stormsteg. Desse har redan farit ner på jobbinskolning. Vi håller alla tummarna på att hon får jobbet.
Det ska bli så jäkla skönt att komma iväg ett tag. Att bo ihop med Johan blir ett plus i kanten, även om vi kanske inte bor helt själva.

Det är så himla mycket grejer som man måste tänka på att ha med sig. Igår satte jag mig ner och skrev ihop flera matrecept i en liten bok som jag ska ha med mig. Jag var helpeppad! 
Men t.ex en nagelfil, en sådan behöver man kanske någon gång då naglarna har gått av. Det skulle jag aldrig ha tänkt på att ta med om jag inte varit tvungen att tänka riktigt riktigt hårt. En vinterjacka har jag skyndat mig att införskaffa. Jag kan ju inte gå runt med min skinnjacka i vinter. Tur att det i allafall inte är lika kallt i Oslo som här uppe i det kalla skellhell. Det är nästan så att jag känner av lite varma utomlandsvibbar. Fast än det bara är norge. Men det ska gudarna veta. Att när det är kallt i skellefteå, då är det kallt. Ska bli skönt att slippa det nu i vinter!

På något sätt känner jag mig lite vuxnare än vad jag gjort tidigare. Fast.. jag undrar om jag nångång har känt mig vuxen. Men jag ska faktiskt flytta hemifrån, ett tag. Det har jag aldrig gjort förr så det känns spännande. Undrar bara hur det ska gå med tvättning och så där. Är inge vidare på varken tvätt eller matlagning. Men, någon gång ska man väl lära sig.



En sak som jag däremot verkligen gruvar mig för, är ju närmare Norge vi kommer, desto närmare blir Tingeling döden. Det är inte säkert att hon får uppleva sin nionde vinter. För vem ska ta hand om henne då jag är borta?
Johans syrra har erbjudit sig att ta hand om henne. Men jag vet att det kommer att bli jättebökigt med buren. Hon har nämligen en sommarbur med noll isolering, och om dom tar hand om henne, så måste hon stå ute. Då måste vi bygga en vinterbur.
Jag älskar min kanin, hon har varit den som tröstat mig då jag varit ledsen, hon som fått mig att må bra igen, hon som fått mig lycklig igen av att se hennes skuttande spralliga hopp när hon är lycklig. Hon som har varit min bebis i åtta år!
Jag minns då jag var yngre, då det var kalas och discon, då ville jag alltid hellre stanna hemma med henne än att stå i ett hörn och se på när andra dansade dumma pinsama tryckare med varandra. Nej jag var verkligen inte social på den tiden. Men jag hade henne och det betydde.
Saker har förändrats, jag är äldre och har inte lika mycket tid för henne. Det är tungt att skriva, men det känns som om jag sviker henne numera. Hon är inte bara en kanin, hon är en personlighet och hon har känslor. Alla djur har känslor. Och jag sviker henne. Min lilla bebis..
När jag kommer hem från Norge igen vet jag inte vad jag ska göra. Jag kanske flyttar till Umeå med Johan då han ska plugga. Då har jag ändå inte plats för henne någonstans. Jag vet att jag borde agera lite vuxet för en gångs skull och verkligen verkligen göra det som är bäst. Jag vet vad som är bäst, men det tar så ont så ont, så väldigt väldigt ont...

Jag är så slampig. Nu har jag gått och blivit kär i ännu en kändis. När ska det sluta? Sist var det Kirk Hammett från Metallica och Milo Ventimiglia från Heroes. Nu har jag förälskat mig i Milos motspelare Zachary Quinto, alias Sylar! Jag byter kille hela tiden.. åtminstonde i mina fantasier. Stackars Johan. Fast han får väl trösta sig med att det faktikst är han som har mig. Han är iofs rätt glad över att jag är kär i Kirk. Jag skulle till och med få ligga med honom om jag fick chansen, för att han är cool, säger han. Men han är inte så glad över att jag nu funnit min nuvarande dreggellycka hos "Sylar". Han hatar nämligen honom. Haha, eller han hatar karaktären.
Men det kan inte hjälpas. Jag tycker att han är sexig och ser ut att ha Det! Vissa människor har det bara. Han har mörka farliga sexiga ögon och det.. det är hot!

Men lugn Johan. Jag älskar fortfarande Kirk, och dig :)

Jag fick ett annat samtal idag från Norge.
Jag skickade in en ansökan som säljare i morse efter jobbet, och vid lunchtid ringde det ett +47 nummer. Shiit! Det var från dem och de ville att jag skulle komma på arbetsintervju så fort som möjligt. Men jag jobbar ju som fortfarande, till den 9november, och sen kostar det ju en del att ta sig ner och upp hit igen. Det var bara en ställning dom sökte och 12 skulle få komma på arbetsintervju. Då känns det ännu mer olockande då det inte ens är säkert att jag får jobbet. 
Han skulle ringa lite senare. Vad ska jag göra? Iiih panik! Jag får säga som det är. Att jag inte har möjlighet att ta mig ner förän någon gång i början av november. Då kommer jag bergis inte att få jobbet heller..

Hahahaha hur dum får man vara?
Jag svarade i telefonen och det var någon som hade ringt fel.
Oj ursäkta då har jag nog ringt fel, hej.
"Ja ingen orsak, hej"

Vad har hänt sen sist? Vi har fått en lägenhet i norge och flyttar in i den 15 november! Eftersom hanna inte följer med så raggade vi upp desse som ska bo med oss nu. Det blir nog minst lika bra :)

Sen har jag börjat träna. Haha, det lät seriöst det där, men så seriöst är det inte än. Johan har peppat upp mig så nu tränar vi våra magar plus lite annat för fulla muggar, nere i hans källare..
eller... vi har bara tränat en gång hittils. Haha. Men idag så ska vi åter igen gå ner i källaren för lite mer träning. Imorgon ska jag ha ont! Jag har nyss ätit en jätteslize hallonpajkaka så det behöver tränas bort!

Sen har Sandra fyllt 17 år så nu är det bara ett år kvar tills hon blir 18! Tänk, för varje andetag är du ett steg närmare att få köpa folköl, ta körkort, inhandla porr, cruisa på krogen och vara straffmyndig! Hurra!

Jag håller med Hanna att det känns för stressigt med Norge. Jag vill fara! det vill jag verkligen. Men då vill jag faktikst veta att jag kommer att få jobb och lägenhet. Annars är det inte värt att säga upp sig från det jag har nu. Även om det bara är två ynka timmar om dagen och inte så mycket pengar i månaden, så är det i alla fall någonting som jag vet att jag har.
Men i Norge vet jag inte när eller om jag får mig något jobb. Om det är bra betalt eller helt värdelöst. Annars kanske jag sitter där i vår lya som säkert kostar skjortan och vågar inte ens köpa mat för att det skulle ruinera mig. Och tänk om någon av oss bestämmer sig för att åka hem igen, ja då måste vi andra betala mer för hyran.

Men jag vill åka och jag ska åka! Frågan är bara när. Jag har egentligen inte råd nu. Måste ta ett lån av mig själv och det är jag inte direkt så jättepigg på. Mina fondbesparingar vill jag helst läga ut på något annat, även om jag vet att jag kommer att betala tillbaka pengarna till mig själv igen.

Johan är arg för att jag inte vill åka ner nu på en gång. Men lilla vän, vi har ju inte ens ett boende klart. Vart ska vi bo? På gatan? Han vill åka nu nu nu! Det finns inget sen sen sen. Och Hanna har ändrat sig, tror jag. Det känns trist, men jag förstår henne och respekterar hennes beslut om hon väljer att stanna hemma. Hon har ju John här för fan! Trist för mig som inte får någon tjejkompis att tjattra med. Johan sa att han kanske kunde ragga nån mer av hans kompisar som kan komma och bo där istället. Men jag vill inte bo med min pojkvän och hans två kompisar i en liten trång lägenhet. Jag vet hur han blir tilsammans med sina vänner. Då finns inte jag, inte på det sättet som jag vill finnas. Han blir blyg med mig. Han kan inte kramas, pussas, kyssas när hans kompisar är med. Han allierar sig med dom istället och stänger ute mig. Så känns det i allfall. Därför vore det skönt med en tjej med. Hanna hade varit perfekt! haha. Jag älskar hanna och vill att hon ska med! Men jag kan inte tvinga henne.

Igår då jag gick och la mig (ensam eftersom Johan aldrig vill sova här) så började jag tänka mig hur det skulle kännas om bara han åkte iväg och inte jag. Så ensam jag skulle känna mig. Jag älskar honom så mycket så att det gör ont. Jag vill inte tänka mig ett liv utan honom. Jag grät mig töntigt nog till sömns av tanken, och jag gråter nu av tanken. Det känns så jobbigt att han kan tänka sig att dra iväg utan mig. Han gör det här för hans skull har han sagt. Jag är en sån stor toffel att jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få vara nära honom. Om han skulle välja att flytta till Afrika så skulle jag fan flytta med. Han skulle inte göra detsamma, det känns tungt. Eller jag tror i alla fall inte att han skulle göra det. Han går sin egen väg lite grann och tänker inte låta andra bestämma hur han ska göra.
Men Johan, jag vill alltid vara med dig! Du är min andra hälft, du gör mig glad, lycklig, yr i bollen och alldeles galen av kärlek! Jag vill ha barn med dig, två pojkar och en flicka! Se! Jag har alltid velat ha två flickor och en pojke. Men inte med Johan. Då vill jag ha två pojkar. Jag älskar dig!

Johan, vi ska fara till Norge! Det blir kul. Jag älskar dig, du älskar mig, allt är toppen! Va bara inte så stressande. Sen skaffar vi lägenhet, katt och barn och lever lyckliga i alla våra dagar!