Ja tänkt vad livet är jobbigt
Det får bli frasen som jag böjar med här. Fy fan säger jag bara!
Jag har mens igen. Så där så det knappt märks, och jag märker hur jävla konstigt mitt humör blir. Känslig också!
Som igår. David "småignorerade" mig igår kväll. Han var trött, tyckte att jag var jobbig osv. Jag blev ledsen och arg. Från att ha varit hur glad och superkär som helst. Vände mig på sidan och kände den här jävla klumpen i magen och halsen. Vafan, tänker jag. Ska jag börja gråta nu? Och det gjorde jag. Först utan att han märkte det. Jag försökte stoppa det, men det kom bara mer tårar. Hör ett vibrerande brak från Davids sida, följt med ett "Scusa" Jag finner hela situationen så jävla lustig och börjar gapskratta. Men det är inte så jäkla lätt att skratta då man gråter samtidigt. Kände mig som en jävla psykopat som fick sammanbrott. Växlade mellan skratt och gråt. David fattade ingenting och blev bara mer irriterad på mig. Vilket gjorde att jag blev mer ledsen eftersom han inte frågade hur jag mådde eller någonting. Men jag kunde ändå inte sluta skratta.
Jag svär, det var det sjukaste jag någonsin varit med om!
Idag är vi nog tydligen ovänner igen. Vaknade till imorse. David hade stigit upp tidigare för att gå och repa med bandet. Han hade fått mail om ytterligare en lägenhetsvisning på måndag. Vi har nu två samma dag att gå på. Vi är plats 20 och 25 i kön. Och om vi ska vara ärliga så är chansen inte alls stor att vi får lägenheten då. Han blev sur igen för att jag sa så och tyckte att jag var negativ. Jag blev sur för att jag bara sa fakta, inget annat. Jag bad honom dra åt helvete, han bad mig dra åt helvete. Sen så gick han utan ett hej då.
Sen så måste vi flytta härifrån inom en månad. Vi får inte bo kvar i lägenheten längre. Hans son har "problem" så han måste komma och bo i lägenheten. Det vet jag inte vad jag ska tro. Min teori är att han blev less på oss för att vi hade blivit för "besvärliga"
Den här mannen, som vi hyr av, är för det första ett jävla socialfall tror jag. Kommer till Serige, lever på bidrag, och har med all säkerhet fått denna lägenheten av någon slags myndighet och får absolut inte hyra ut den till någon, eftersom han säkert har bostadsbidrag. Då utnyttjar han systemet, men han själv tjänar en hel del på att hyra ut. Han har sagt till oss att vi absolut inte får öppna dörren för någon som vi inte känner. Vi får inte adressera vår post hit och ingen får egentligen veta att vi bor här. I alla fall så brukade han innan jag flyttade in hit, bara gå in i lägenheten för att hämta sin post. Visst, han plingade på dörren först, men sekunden senare stack han nyckeln i låste, vred om och kom in. Både David och Pablo har försökt säga till honom att det där går inte. Man gör inte så nu när det bor andra, inte han, i lägenheten. Han fortsatte. "Men jag måste ha min post"
När jag flyttade in, sa David åt honom att nu bor även min tjej här och tänk om hon skulle vara naken och du bara kommer in. Jag vill inte att du ska se henne naken. Han blev lite mer försiktig efter det. Han ringde före han kom, det fula var bara att han redan stod utanför dörren då han ringde oss. Vi låg oftast och sov och fick rusa upp och ta på oss någonting. Och vid något enstaka tillfälle då vi kom hem på kvällarna så kunde posten vara borta. Då hade han alltså varit här, och hade inte ringt oss eller någonting.
Förra måndagen kom vi hem som vanligt sent på kvällen. Jag märkte att posten var borta. David blev förbannad. Då vi kliver in i vardagsrummet ser vi att balkongdörren står på glänt. Utanför finns skospår i snön. Vi fattar ingenting. Har han alltså kommit in i lägenheten, hämtat posten, gått in i skorna och även ställt sig och rökt på balkongen? David ringde honom direkt men fick inget svar. Morgonen därpå ringer han honom igen och frågar vad fan han sysslar med. Hans svar var att han inte hade haft några pengar på mobilen. Han hade väntat en kvart på att någon skulle komma, (observera att på den där kvarten hade jag kunnat vara i duschen) och då ingen kom hade han gått in, känt att det luktade konstigt. Så han hade öppnat balkongdörren för att lufta.. Men det är väl ändå inte hans problem om det skulle lukta! Han BOR INTE ENS HÄR!
Det var flera minus ute och lägenheten var helt iskall. Kul att komma hem till det.
I onsdags kom han hit och plingade på dörren och väckte oss. David tog på sig sina kläder och sa. Nu jävlar!
Han skällde ut honom på riktigt och sa vad han tyckte och tänkte den här gången och fick en väldig dålig ursäkt till svar. I lördags meddelade han om att han ville prata med oss och tänkte komma förbi på söndagen tidigt. Så vi vaknade tidigt, förberedda på att han skulle komma den här gången, men han kom aldrig. Han ringer lite senare ist och säger att han var för trött för att komma, men att vi skulle flytta ut för hans son behövde lägenheten.
Det är den historien.
De enda två bra sakerna idag var då jag upptäckte att jag faktiskt inte behövde stressa med att göra mig klar. Hade ju ytterligare en timma till innan jag skulle på jobbet. YES!
Och att det ringde någon som hade sin lägenhet ute på blocket och sa att han skulle höra av sig om vi skulle komma på visning. YES!
Nu kallar i allafall jobbet! Ciao!
THUG LIFE